Varför bör du använda doftämnen (attractanter)?

Att fånga fisk handlar i stor utsträckning om att trigga fisken till att hugga på ett bete – vare sig det är naturligt eller i form av ett drag eller liknande. Bland norska sport- och fritidsfiskare som fiskar efter torsk och hälleflundra, är det vanligaste å använda hårda eller mjuka beten. Den här typen av redskap är utformade för att likna ett simmande bytesdjur, och är främst inriktade på att trigga fisken genom färg och rörelse (syn), vibrationer (känsel, sidolinjeorgan), och ibland även ljud (hörsel).

I Norge har det traditionellt sett inte funnits någon kultur för att använda fiskens luktsinne vid sport- och fritidsfiske. Det är på många sätt märkligt, särskilt eftersom flera forskare har pekat ut luktsinnet som fiskens viktigaste sinne när det gäller att lokalisera byten.

Paradoxalt nog har sportfiskare i Norge gjort allt för att öka sina fångstchanser – samtidigt som användningen av doftämnen fortfarande är en "hemlighet" reserverad för de mest hängivna sportfiskarna från Centraleuropa som besöker oss i norr.

Effekten av doftämnen på torsk är väl dokumenterad och noggrant beskriven i fiskeri- och marinbiologisk litteratur. Det har visat sig att fisk, särskilt torsk, har starka preferenser för både lukt och smak – det spelar alltså roll vilka dofter som presenteras.

Hälleflundran är också starkt beroende av sitt luktsinne eftersom den ofta går djupt, där sikten är mycket begränsad under delar av säsongen. Det är kanske nettopp därför det fortfarande är populärt att fiska hälleflundra med sillbete, trots att det idag finns ett stort utbud av effektiva jiggbeten och anpassade doftämnen som fungerar minst lika bra.

Det råder ingen tvekan om att det finns en stor potential i att använda doftämnen för norska sport- och fritidsfiskare. När fisket är trögt, är det ofta just doftämnet som blir den avgörande faktorn för att få fisken att hugga.

Hur fungerar attraktanter?

Attraktanter för fisk är vanligtvis ett högkoncentrerat, låg-molekylärt hydrolysat av marina proteiner som sprider sig mycket snabbt i vatten. Därför är det viktigt att attraktanten är vattenlöslig och inte innehåller oljor, eftersom olja kapslar in doftämnena och hindrar spridningen.

När du fiskar med doftämnen kan du föreställa dig att det bildas ett osynligt doftspår i vattnet som snabbt sprider sig. När fisken exponeras för detta spår triggas dess födobeteende, och den börjar söka efter källan.

Det är naturligtvis inte enbart lukt som får fisken att hugga, så man kan säga att doftämnens effekt är indirekt – din betesfisk eller ditt drag kommer helt enkelt att bli presenterat för fler fiskar, vilket ökar chansen att en av dem nappar.

Smakssansen til fisk har også en viktig funksjon og kan føre til at fisk spiser agnet, eller spytter det ut hvis den ikke liker smaken. Både torsk og kveite er skremmende dyktig til å spytte ut agn etter først å ha tatt det, og det beste sportsfiskeren kan gjøre er å sørge for å ha en god og smakfull attraktant, og sylskarpe kroker til enhver tid. 

Det finnes ingen god måte å måle nøyaktig hvor fort luktmolekyler sprer seg i havet da det er mange faktorer som spiller inn – eksempelvis havstrømmen. Et anerkjent forskningsprosjekt viste imidlertid at torsk klarte å finne en luktkilde på 700 meters avstand, noe som gir en pekepinn på hvor effektivt det kan være å fiske med luktstoffer. 

Hvor mye lukt trenger man?

Det er antatt at mange typer fisk har luktesans som er bedre i vann sammenlignet med hunder på land. Under forskning på torsk og kveite på havbruksstasjonen i Tromsø, ble det benyttet utvannet attraktant som tilsvarte 1:1000 mot sjøvann. Selv med så lav innblanding hadde ikke fisken noen problemer med å oppfatte og reagere på lukten.

Så lenge attraktanten er av høy kvalitet og har en lav molekylvekt, er det svært små mengder som trengs for å tiltrekke fisk. Samtidig oppnås en mer omfattende spredning hvis større mengder benyttes, så her er det rom for sportsfiskeren å tilpasse bruken etter forholdene.